jag fick precis reda på att en vän planerar att åka typ halva jorden runt under 7 månader i slutet av detta året. jag är verkligen så oerhört glad för hennes och hennes sambos skull. men samtidigt sitter jag här nu med hjärtklappning och svettas och är avundsjuk. varför? kan man inte unna en annan människa det? jag missunnar ju verkligen inte dem detta. detta måste jag arbeta med. clara skrev också om detta för en tid sedan
här och menar: "Och där finns kärnan i missunnsamhet: missnöje över sin livssituation och rädslan för att inte kunna förändra den". är det så jag känner? jag vet inte men nått måste göras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar